Jo, du undrade alltså om du möjligtvis är Transsexuell? Och som jag sa så vet du det bäst själv. Jag kan bara tala om hur jag kom på det.

Redan för ungefär 10-15år sedan så kände jag helt enkelt att jag var mer tjej än kille. Jag började med att byta ut kalsongerna mot stringtrosor och hade strumpbyxor under jeansen när jag var
ute och det kändes helt rätt. Så fort jag var ensam hemma så provade jag min frus kjolar och klänningar och som sagt det var helt naturligt för mig. När jag dessutom fick se en tjej på teve berätta hur det var att byta kön då förstod jag att det var så det var.

Men då kan man fråga sig varför det tog så lång tid innan jag kom ut ur garderoben (har nu varit ute sen januari 2006). Det var helt enkelt mitt dåliga självförtroende som gjorde det. Jag gick till apoteket och hälsokostaffärer och frågade efter östrogen, men
fick svaret att det kunde man bara få på recept. Tänkte liksom att utväxlingen skulle komma inifrån och ut. Men när det inte lyckades så gav jag upp alldeles för lätt, vågade inte till läkare ens.

Åren gick och jag mådde allt sämre med att ständigt smyga med det. Så i januari i fjol så tog jag mig i kragen, tog alla mina herrkläder till Röda korset och bytte ut det mot kjolar och klänningar. Gick hem bytte om, gick till läkaren och sa “jag är transsexuell och vill byta kön, hjälp mig” och på den vägen är det.

Tittar jag bakåt i tiden så har jag varit mer flickaktig än pojkaktig.
Lekte mer med dockor än bilar på dagis, höll mig mer till dom andra
flickorna i skolan än pojkarna, har inte ett enda hårstrå på kroppen, fick mitt första fjun till skägg när jag var över tjugo och min penis är inte större än en clitoris.
När jag bildade familj tog jag hand om barnen lika mycket om inte mer än mina fruar, med blöjbyten m.m. Körde dom i vagn ute, som inte var så vanligt på den tiden att killar gjorde. Var mycket delaktig i hushållet, fick till och med visa hur en tvättmaskin fungerade. Är mycket mer blödig än killar, gråter lätt.